Intelligenskvot: Ljushuvud?
Hej där ute i yrvädret.
Det är inte ens yrväder ute, men det är slaskigt däremot.
Vi hade friluftsdag idag och Tessie, Kim och jag gick tipsprommenad.
Det var blött. Blött, blött, blött. För vi hade, alla tre, självfallet valt skor som passade väderleken. (Inte.)
Vanliga skor liksom, (typ gympaskor) i detta evinnerliga slaskväder. Konsekvensen blev blöta strumpor.
Föresten, vad har jag gjort idag? Jo, jag har (för skoj skull) testat att göra Mensas pröva-på-IQ-test. Det stod klart och tydligt att det inte var omfattande eller klargörande på något sätt... Tillåt mig citera:
"Provtestet är till skillnad från Mensas inträdestest inte ett vetenskapligt utformat begåvningstest. Resultatet på provtestet innebär ingen garanti för att man kan eller inte kan bli medlem i Mensa."
Så.. jag tar det väl inte så seriöst då. xD
I alla fall, det genomsnittliga IQ-värdet är 100. Mensas inträdespoäng är 131. Enligt det där nedrans testet har jag mellan 121 och 135 på IQ-skalan. Det stod att jag hade goda möjligheter att kvalificera mig in till Mensa. Tillåt mig att skratta... (HAHAHA) Antingen är det fel på testet, eller så har jag högre intelligens än vad jag kunnat ana. (Jag tror på det första alternativet. Testet måste vara felkonstruerat. Eller vänta, jag hade kanske bara tur?)
Jag låter som en nörd. Haha, vad kul. Fast det gör inget. Jag känner mig ganska nördig faktiskt. ^^
Det var allt för denna gång. Jag kanske borde gå och läsa lite i Nationalencyklopedin eller något?
Tack och hej.
ihi ^^
Jag älskar Jesper! <3
M (ett A med ring) n d a g
Hejhopp i lingonskogen, mina kära läsare. (Jag har faktiskt ett fåtal trogna gäster.)
Hur ska man sammanfatta denna dag?
Jo, först vaknade jag tidigt och upptäckte att jag inte behövde gå upp än på flera timmar. Det var inte helt fel. Sedan somnade jag om och vaknade, somnade om och vaknade, ända tills jag behövde gå upp. Det var mindre bra.
Kvart i nio, gick jag upp. Tio i tio, gick jag till bussen. Jag lyckades matcha in busstiden helt perfekt. Jag kom fram till busshållplatsen, stannade, vände mig om... och vad är det inte som kommer mot mig? Jo, bussen. Precis perfekt i tid. (Kul att veta? Ehm..)
Sedan var det skola... Naturkunskap i allra högsta grad. Vi tittade på en naturfilm om olika näringskedjor. Närbild på äckliga insekter, maskar och sådanadär saker kändes kanske lite väl närgånget?
Efter det var det lunch och sedan engelska, som vi självklart kom försent till. (Skit också!)
Jag vet inte vad det är med engelskalektionerna på måndagarna. Rasten bara flyger bort och gömmer sig någonstans där man inte kan hitta den och så får man skynda sig till lektionen utan att ens ha fått andas ordentligt. (En smärre överdrift kanske, men utan överdrifter blir historier inte lika nervkittlande.)
Efter en och en halv timme engelska, slutade vi. Jag får väl faktiskt medge att måndagarna inte är allt för ansträngande. Framförallt inte med tanke på att vi nästan inte gjorde någonting på engelskan. Jo... såg på film... i en kvart. Verkligen givande. ^^
Stadsbesök med mamma var vad som väntade, och sedan hem och äta. Eller snarare fika. (Godsaker is the shit. ^^)
Sedan hamnade jag, på något underligt vis, här. Framför datorn. Eller bredvid. För jag sitter ju faktiskt inte framför datorn. Datorn står ju på golvet bredvid mig. Så varför säger man så, egentligen? :O
Skit samma.
Snart ska jag på utveckligsamtal. Känns kanske inte helt spännande. Vi har ju faktiskt redan haft betygssnack i nästan vartenda ämne, så jag vet vad jag behöver veta. :P
Jag glömde nämna en alldeles extremt viktig sak som alla måste få veta för att kunna gå vidare med sina liv. Det hände på lunchrasten. Jag, som det ljushuvud jag är, stänger toalettdörren rakt på mitt eget finger. Det gjorde ont.
Imorgon är det tisdag.
Tralala
I still feel your touch in my dreams.
Forgive me my weakness, but I don't know why.
Without you it's hard to survive.
Cause everytime we touch, I get this feeling.
And everytime we kiss I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast, I want this to last.
Need you by my side.
Cause everytime we touch, I feel the static.
And everytime we kiss, I reach for the sky.
Can't you hear my heart beat slow.
I can't let you go.
Want you in my life.
Your arms are my castle, your heart is my sky.
They wipe away tears that I cry.
The good and the bad times, we've been through them all.
You make me rise when I fall.
Cause everytime we touch, I get this feeling.
And everytime we kiss I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast, I want this to last.
Need you by my side.
Cause everytime we touch, I feel the static.
And everytime we kiss, I reach for the sky.
Can't you hear my heart beat slow.
I can't let you go.
Want you in my life.
Cause everytime we touch, I get this feeling.
And everytime we kiss I swear I could fly.
Can't you feel my heart beat fast, I want this to last.
Need you by my side.
ÅÄÖ
När jag går in i någon annans så fungerar ju deras alldeles utmärkt. Orättvist kallas det.
.
Nu är det sannerligen vinter på riktigt. For real!
Tyvärr, så vet jag inte riktigt om jag kan kalla det "gott", eftersom jag vill ha sommar.
Det här var ju liksom ett steg i fel riktning.
Inga sura miner. Res upp och ta vad du får.
Man får helt enkelt inte allt man vill. (Den meningen kom jag inte på själv.)
Nu ska jag sova.
Godnatt!
ÅÄÖ här kommer jag!
VARFÖR FUNKAR INTE Å, Ä OCH Ö I MINA RUBRIKER?
Jag blir så irriterad. Bahhhhh!
Skit samma. Jag ska tala om för er vad som väntar mig denna eftermiddag...
En äcklig engelskauppsats! Den ska handla om "Global Warming" och "Al McGore", med utgångspunkt i filmen Den Obekväma Sanningen. Allt jag har att säga är: VARFÖR!?
Jag tycker ärligt talat inte att det är intressant. Nej, det gör jag faktiskt inte. Kan man inte få skriva om något man KAN skriva om istället?
Inte nog med det. Man ska dessutom klämma in så många miljöord man kan i uppsatsen. Dock så kan inte jag så många miljöord, så jag får helt enkelt använda pappret med glosor vi fick. Kul, kul, jättekul.
När jag äntligen har gjort klart uppsatsen så måste jag skriva en franskagrej också, som hon kommer kontrollera, att man verkligen gjort, imorgon. Detta är skrattretande. ^^
Idag var dagen inte så jobbig i alla fall. Hela förmiddagen såg vi på film. Hajen. Var inte det typ värsta skräckfilmen när den kom? Visst, det var på 70-talet, men ändå.
För övrigt så är det fredag imorgon. Skönt, skönt, skönt. Jag slutar tio i tolv. TACK!
Det ska bli trevligt värre. Sedan är det helg och på lördag ska jag troligtvis på restaurang. Känn på den du!
Nog för nu, pluggandet väntar ihärdigt. (Jag hatar att plugga.)
Snö!
Tillåt mig att bedja:
Snälla, ge mig lite värme och det kvickt!
Nu blir det ju bara kallare och kallare, till ingen nytta.
Alldeles nyss kom jag in i "datarummet" för att skriva detta inlägg. Det första jag sa till mamma när jag kom in var: "Usch, vad det snöar. USCH!"
Då hade jag väntat mig lite medlidande och klagovisor från mor min, men istället utbrister hon:
"Snöar det? Vad trevligt!"
Nu får jag väl helt enkelt fokusera tankarna på att stå ut med vinter!
Smält snö, smält!
Schärleek <3
Det här blir, banne mig, det fjärde inlägget jag skriver idag. Det är minsann inte dåligt.
Det här inlägget kommer inte handla om det som mina inlägg brukar handla om.
Detta inlägg ska handla om kärlek. ^^
Det finns syskonkärlek och det finns kärlek till vänner. Det finns kärlek till djur och till saker. Det finns kärlek till det mesta, men det jag tänker mest på när jag hör ordet kärlek är ändå kärlek till en annan person. En person man är kär i.
Tänk dig en person du inte kan sluta tänka på, hur mycket du än försöker. En person som alltid finns där, inuti dig. Tänk dig en person som du vill umgås med, hela tiden. Till och med när du är mitt uppe i något annat kul.
Tänk dig en person, som gör att du nästan inte bryr dig om någonting annat än just personen i fråga och att andra viktiga åtaganden kommer i andra hand.
Tänk dig en person som du verkligen gör vad du kan för att den ska må bra. Att du hellre mår dåligt själv, än att den ska göra det.
Tänk dig en person som du inte kan sluta titta på. En person du inte vill förlora. En person du är trygg med.
Tänk dig allt det, plus allt vanligt som man brukar beskriva kärlek med.
Tänk dig!
Jag känner den där personen. Han heter Jesper.
Så om du läser det här vill jag bara avsluta med att säga:
Jag älskar dig, Jesper!
Perfektionist, javisst!
Ibland tänker jag mig in i hur skönt det skulle vara att vara så slarvig man bara kan och göra allting lite halvdant, och sedan ändå inte bry sig om det.
Vad skönt det skulle vara att leva efter mottot: Det löser sig!
Jag kan inte sådant. För om jag gör någonting så känns det ju meningslöst om jag inte gör det noga liksom. Fast det är jobbigt ibland, kan jag lova. Min strävan är alltid att göra saker och ting så bra jag kan. Varför då? Vet faktiskt inte. Det är onödigt.
Nyårslöfte i efterskott: Sluta nogranna mig!
Dagen idag.
Idag är det, trots vädret, en bra dag. Jag slutade 11:20 och det var dessutom god mat. Det är verkligen inte vanligt.
Jag har liksom varit hemma i en och en halv timme och klockan är ändå bara 13:58.
Känn på den ni, era fåraherdar!
Inte nog med det. Det har slutat snöa och solen skiner igen. (Jag förväntar mig ändå ingen värme. Det misstaget gör jag inte om.)
Ikväll ska jag på disco... för årskurs 1-6. Det ska minsann bli livat. Förutsättningen är ju dock att det måste komma lite folk. Det borde det göra, tycker jag. Annars är de dumma.
Förhoppningsvis kommer de återigen hoppa som galningar till Boten Anna, och skriksjunga texten med en sådan energi att man blir helt fascinerad.
Nu undrar nog ganska många vad jag har att göra på ett disco för låg- och mellanstadiet.
Jag ska faktiskt bara titta på. Jag är mer där som sällskap, än som deltagare. Jeppe ska spela där (DJ). Därför ska jag dit. Så nu vet ni det.
Sist men inte minst, kan jag ju tillägga att jag ska kunna typ en miljon engelskaglosor om miljö till på tisdag. Environment liksom. Till råga på allt har jag glömt pappret med alla glosorna i skolan. Så jag måste råplugga på måndag istället.
Tack och hej, leverpastej. (Nu kände jag mig som en wannabe-Bert.)
Lurad av en himmel.
Idag snöade det. Mina förhoppningar om en tidig vår och ovanligt lång sommar krossades till sågspån och slutade existera. Jag blev lurad! Vädret och naturen ljög för mig. Där försvann den tilliten, som jag hade till solen. Jag känner mig illa behandlad av årstiderna. De kan väl inte säga en sak och sen göra en annan?! Fy, så nedrigt. Det är kaaaaallt ute. Det är äckligt ute. Jag blir tokig!
Slutsats: Lita aldrig på vädret. Det har humörsvängningar året om.
Träningsnarkoman; Absolut inte!
Nu har jag minsann ätit upp latheten och tagit mig i kragen en aning.
Jag, Jenny, JAG har satt igång med träningen igen. Den riktiga träningen liksom. Den hårda träningen.
Slå den ni, om ni törs, gott folk!
Svar ja, jag är stolt över mig själv. Så rätt så. ^^ Fast det har jag faktiskt rätt att vara, eftersom jag är jag. Jag är Lat, med ett stort L. Eller.. i alla fall när det gäller träning. Det är ju mycket skönare att ligga i soffan och äta godis. Mihi. Nej, så ska man inte tänka. Ryck upp dig!
Haha, herregud. Vad har folk fått för bild av mig nu? Genom att läsa min blogg måste ni ju tro att jag är helt störd.
En halvskum, deprimerad, väckarklocksnojig brud (jag hatar det ordet) som söker uppmärksamhet och tycker att katter är läskiga på natten?
Jag måste faktiskt få rätta till denna tanke lite gran:
Halvskum? Tjaa.. det kanske jag är ibland, men inte mer än andra väl? xD Eller, det får ni faktiskt avgöra själva.
Deprimerad? Nej, där måste jag faktiskt få neka. Jag är inte deppig av mig. Jag är glad nästan jämt. Eller... inte på morgnarna för då är jag halvdöd. ^^ Jag ska tala om för er att för några år sedan så frågade folk mig ifall jag någonsin var ledsen (det var en konstig fråga som förvånade mig fullständigt)... och så sa folk att de inte kunde tänka sig hur jag är när jag är arg. Haha, jag lovar. Jag KAN bli arg. Mohahaha. (Allt det där lät egoistiskt, så nu tror alla att jag är egoist också.)
Väckarklocksnojig? Nejdå, vill bara vara säker på att klockan verkligen ringer. ^^
Söker uppmärksamhet? Nej, det tror jag verkligen inte. Inte medvetet i alla fall.
Tycker att katter är läskiga på natten? Ja, där fick ni mig. Tack och hej.
Oj, nu har nog bilden förvrängts ännu mer. Bara tanken på att jag överhuvudtaget bryr mig om vad folk tycker är ju fjantig. Så nu håller jag snattran om det. :D
I alla fall... jag har börjat träna. Det var allt jag ville säga.
På återseende!
Det regnar ute.
då var det dags igen.
Att skriva blogg!
Jag vet absolut inte vad jag ska skriva.
Det blåser ute. Massor. Häromdagen stod det i tidningen att det hade varit den största stormen sedan Gudrun. Det var värst, tänkte jag.
Idag inte bara blåser det, utan det regnar också. Massor.
Jag känner för att gå ut. Ni förstår... jag gillar regn. Det är roligt! :D Fast det är bäst på sommaren när det är varmt ute. Då kan man springa omkring i ösregnet och rulla runt på gräsmattorna. Jag kommer ihåg när jag och Helén (R2, Affrohåret, Sir Magnum osv.) gjorde det. Fast hon blev blötare än jag. Mohaha.
I alla fall, jag känner, som sagt, lite för att gå ut. Eller egentligen inte, men ändå lite. På ett konstigt sätt. Jag vill gå ut i regnet, men jag vill inte gå ut i just regnet. Fast jag vill att det ska regna, när jag är ute. Ehm... invecklat värre.
Asch, nu går jag igen. Jag yrar bara. xD
Goddag yxskaft!
Se upp alla slashasar och galningar där ute i världen, för här kommer jag!
Det var ett tag sedan jag skrev här, minsann. Nu är jag tillbaka, med nya krafter och ett glatt humör!
Skratta bäst du vill, för det skulle inte vara så konstigt. (Ursäkta för att jag är snurrig, kan bli så ibland. Haha)
Nu är det i alla fall såhär att skolan har börjat igen. Det har gått en vecka. Första dagen satt jag, Tessie och Kim och räknade ut hur många dagar det var kvar till sportlovet. Vi kom fram till att det var 35 eller något liknade. Kommer inte ihåg faktiskt. Däremot så är det studiedag den 24:e. På en ONSDAG! Tacka gudarna för det. Onsdagarna är nämligen de äckligaste dagarna som finns. Vi börjar 8 och slutar 16. Det startar ganska okej med datakunskap i en timme. Sen mentorstid. Sen är det samhällskunskap i typ en evighet, sen lunch. Efter det är det svenska och sist B-språk i typ tusen år (1h och 10min). Efter det är man så gott som död.
Nu ska jag inte bara klaga faktiskt, för det är ganska okej ändå. Än så länge... Om några veckor är jag less på det igen, men det ska vi ju inte nämna nu. ^^
Idag är det trots allt fredag och imorgon ska jag sova. ÄNTLIGEN! Tidiga morgnar är något jag verkligen inte klarar av. Helt seriöst. De äcklar mig! Att gå upp kvart över 6 på morgnarna... DET är en pina! (Jag vet att många går upp mycket tidigare, men jag klagar ändå.) Man kan bara inte vänja sig vid det och sen är man totalt borta resten av dagen. På bussen till skolan sitter man helt tyst och längtar efter den varma sängen. På första lektionen gäspar man ett oräkneligt antal gånger, likaså på sista lektionen. På bussen hem har man kommit till fasen då man skrattar åt allt. Klockan åtta på kvällen håller man på att somna och sen när man äntligen får gå och lägga sig är man pigg (eller kanske övertrött).
Imorgon blir det aerobics också. Det var ett tag sen, måste jag säga. Nu ska vi i alla fall ta oss dit igen. (De har inte tagit bort våran tid! Tack!) Så Lady Kluck, jag och BeckoAdecco ska dit. Hör och häpnad, gott folk, men Rismarkisen kommer! Det händer inte ofta.
Jag kan också nämna att jag vill spela laserdome nu! Jag känner väldigt mycket för det. Liksom, få ge utlopp för sina agressioner och skjuta ner lite folk. (Ehm... jag hoppas inte att någon trodde jag var allvarlig nu.) Däremot så är det skitkul. Inte att skjuta ner folk, utan att springa omkring där, skjuta, tro att man är svinduktig och sen tillslut komma ut, springa fram till tv:n och upptäcka att man ligger sist. DET är laserdome i ett nötskal. xD Hoppas vi kan spela det snart. Förhoppningsvis lyckas Jeppisen dra ihop lite folk också. Lyckas vi inte, så blir jag tjurig.
Nejdå, i så fall får jag väl trolla lite. Magi löser allt. ^^
Nu kan Lusen bli lite stolt över mig. Äntligen ett nytt inlägg. Varsågod!
Adjöss och goddag yxskaft!
Ett riktigt blogginlägg, utan massa strunt... för en gångs skull.
Äsch, det var ju faktiskt inte så farligt.
Jag raderar någon annan gång.
Strunt samma i alla fall. Nu ska jag berätta om gårdagen och idagdagen (ett ord som inte tillhör SAOL, Svenska Akademiens Ordlista).
Igår startade i alla fall dagen med att jag (som den tönt jag är) spelade dataspel(!). Nej, jag skojar inte. Det var riktigt roligt. (haha) Sen skulle det i alla fall bakas (eller bakades det innan?), och det gick inte heller så bra eftersom den jäkla äggklockan inte ringde så kakorna blev brända.
Söndag 13:58.
Ursäkta avbrottet, men jag skulle träffa Tessie, så jag var tvungen att sluta skriva.
Nu fortsätter jag igen i alla fall. :P
På kvällen, efter det misslyckade kakbaket, åkte jag till Jeppisen. (wihi)
Sedan gick vi på bio! ^^ Innan det gick vi självfallet på McDonalds också, men det är ju inte riktigt lika viktigt att nämna.
Jag kan däremot passa på att nämna att det var ovanligt mycket folk ute den kvällen. Det brukar inte vara så mycket folk, varken på bion eller på Mackedonkan. Det var ju värsta kön i biokassan ju! (Händer inte ofta.)
Dessutom är det så fult att toalettköer alltid är så orättvisa. Herrarnas har ingen kö alls, medan damernas kö går hela vägen ut i korridoren.
I alla fall, efter bion åkte vi hem till Jeppe igen. Där tittades det, bland annat, på TV och åts godis och var väldigt mysigt. ^^
Dagen därpå somnade jag.
Och sen vaknade jag igen.
(För de som inte alls fattade det där, så betydde det att vi var uppe sent.) Haha.
Jag åkte hem vid lite efter tre och då var det fika med familjen som gällde.
Sen var det raka vägen till duschen, för att sedan springa till bussen med Lady Kluck. Vi hann!
Det var dags för vårt efterlängtade restaurangbesök, som vi hade tänkt skulle ske lite efter jul.
Personalen, på restaurangen, tog oss defenitivt inte på allvar. Varför?
Det började med att vi skulle beställa av en tant som såg helt förbannad ut.
Jennie beställde en fanta... och in kommer en cola. Vad hade vi väntat oss?
När vi beställt efterrätten, väntade vi. Länge. Efter en halvtimme började det kännas lite som att de glömt bort oss. Tillslut kommer den i alla fall och då passar vi på att be om notan också.
Den kommer inte. Så vi väntar. Och väntar. Efter 20 minuter börjar det kännas ganska irriterande.
Då kommer en ny servitris och frågar om vi kanske vill betala...
Alltså, en sak är säker. Vi ville inte ge mycket dricks! De blev trots allt elva kronor. (Egentligen ville man ju inte ge något alls. Mohaha)
Tillslut kom jag i alla fall hem. Vi fick springa till bussen än en gång. (Det var bara för att de glömde bort vår nota!)
Väl hemma började jag på det här inlägget, men slutade som sagt skriva på grund av att jag skulle träffa Tessie.
Vi var ute (det var faktiskt inte så kallt ute igår. Tack för det.) och sen kollade vi på film.
Den höll på längre än väntat så jag hann inte allt jag hade tänkt hinna, men det får jag ta igen idag istället. ^^
Undrar föresten vad som hände med godiset som var kvar, hemma hos Jeppe. ^^ Förra gången blev ju Josse den lyckligt lottade. Får väl ta reda på det sen. :P
Imorgon börjar skolan.
Jag vill spy på den.
Nja, det var kanske en överdrift, men jag vill inte gå dit.
Det är tråkigt!
Usch.
Undrar vad jag ska hitta på denna sista lovdag.
Hoppas att en viss person har tid att träffa mig. ^^
Nu är det nog.
Adjöss och hej!
Punkt. Komma, och kolon:
Fast då kommer visserligen det här inlägget kännas helt meningslöst också, eftersom ingen kommer fatta ett dyft av vad jag snackar om, men tanke på att det andra inlägget kommer vara borta. Oj, så invecklat detta blev. (Hmm.. vilka problem jag har... INTE!)
-
Det går i grått.
Totalt värdelös.
Har du känt den känslan någon gång?
Känslan av att du är alldeles oduglig och inte förtjänar någon lycka.
Jag vet.. det låter överdrivet och helt befängt, men just den känslan vet jag allt om.
Jag vet precis hur den känns, för jag har känt den så många gånger.
Man känner sig som en främling i sin egen värld, utan att ha några som helst belägg för det.
Man känner sig misslyckad och meningslös, utan att veta varför.
Ibland vet man väl varför... men oftast är den anledningen man är medveten om, inte alls tillräckligt stor för att orsaka all denna olycka.
Jag vet vad alla tänker nu... "Hon är en omogen tonåring, mitt i puberteten, som inte har koll på sina känslor."
Det kanske är precis så det är också, men det är ändå en riktig känsla som inte är att fnysa åt.
För vad folk än säger, så känner man sig totalt värdelös ibland och jag skriver det inte för att jag vill att folk ska veta. Jag skriver det inte heller för att jag vill ha uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om mig. De flesta kommer antagligen tycka att jag är sorglig. (På det negativa sättet.)
Nej, jag skriver det för att det känns bättre sen. Det liksom försvinner en aning. Allt lägger sig.
Nu ska jag inte klaga mer, för jag har ingenting att klaga på.
Det är kanske det som är det värsta. Man har verkligen inte någonting att klaga på, så därför klagar man ännu mer.
Nu ska jag låta den som läst ända hit, få slippa mitt tråkiga babbel.
Till slut vill jag bara säga förlåt till alla de som faktiskt försöker stå ut med mig. Jag är inte såhär med flit, men tack för att ni har tålamod med mig. Det betyder massor.