Hej granne. Du irriterar mig.
Hej blogg.
Jag har totalt glömt bort hur man gör det här. Skriver blogg alltså. Jag antar att jag kan berätta om min dag idag.
Jag går upp extra tidigt för att tvätta. Tvätt-tiden är bokad och jag känner att "ÄNTLIGEN får jag tvätta min nedrans tvätt". (Tvättstugan, eller snarare det mörka lilla källarutrymmet med två tvättmaskiner i, var fullbokad i en vecka. Aldrig hänt förr.) I alla fall så plockar jag ihop min lilla hög och travar ner för trapporna.
Känslan: "härlig dag idag".
Jag kommer in i tvättrummet och känslan sjunker lika snabbt som som om den hade hoppat från en bro. Ena tvättmaskinen är full med kläder. Det viktiga i detta scenario är att det inte alls är första gången detta händer. Nej. Det verkar som att jag byggt upp någon fin liten trend att ALLTID boka tid när någon annan planerar att våldgästa tvättstugan! Jag blir så irriterad att mitt huvud först inte kan tänka klart. Jag behöver verkligen tvätta och en maskin räcker inte i sådana lägen!
När ilskan sinat en aning och mitt huvud kan tänka klarare inser jag såklart att jag helt enkelt kan ta ut kläderna i den fulla maskinen och lägga in dem i torktumlaren (maskinen var nämligen klar).
Nästa tanke: "jag behöver tumlaren när min tvätt är färdig".
Så vad gör man då? Lägger hans blöta tvätt i en hög på det rostiga äckelgolvet? Nej. Det gör man inte. Man lämnar den som den är och tvättar i en enda fjuttig maskin. Tack för det kära granne. Tack så väldigt mycket.
Det slutar inte där. Nej. Det sjukaste av allt är att när jag tvättat klart allting klockan halv 9 på kvällen (rolig dag idag, men vad gör man inte för att få sina kläder rena) ligger hans saker fortfarande orörda i maskinen. Vem lägger in kläder i maskinen på morgonen och låter dem ligga där HELA dagen? På någon annans tvätt-tid dessutom! USCH. Sånt gör mig så irriterad. En liten petitess i mitt liv kan tyckas, MEN en ack så irriterande petitess.
Jag har totalt glömt bort hur man gör det här. Skriver blogg alltså. Jag antar att jag kan berätta om min dag idag.
Jag går upp extra tidigt för att tvätta. Tvätt-tiden är bokad och jag känner att "ÄNTLIGEN får jag tvätta min nedrans tvätt". (Tvättstugan, eller snarare det mörka lilla källarutrymmet med två tvättmaskiner i, var fullbokad i en vecka. Aldrig hänt förr.) I alla fall så plockar jag ihop min lilla hög och travar ner för trapporna.
Känslan: "härlig dag idag".
Jag kommer in i tvättrummet och känslan sjunker lika snabbt som som om den hade hoppat från en bro. Ena tvättmaskinen är full med kläder. Det viktiga i detta scenario är att det inte alls är första gången detta händer. Nej. Det verkar som att jag byggt upp någon fin liten trend att ALLTID boka tid när någon annan planerar att våldgästa tvättstugan! Jag blir så irriterad att mitt huvud först inte kan tänka klart. Jag behöver verkligen tvätta och en maskin räcker inte i sådana lägen!
När ilskan sinat en aning och mitt huvud kan tänka klarare inser jag såklart att jag helt enkelt kan ta ut kläderna i den fulla maskinen och lägga in dem i torktumlaren (maskinen var nämligen klar).
Nästa tanke: "jag behöver tumlaren när min tvätt är färdig".
Så vad gör man då? Lägger hans blöta tvätt i en hög på det rostiga äckelgolvet? Nej. Det gör man inte. Man lämnar den som den är och tvättar i en enda fjuttig maskin. Tack för det kära granne. Tack så väldigt mycket.
Det slutar inte där. Nej. Det sjukaste av allt är att när jag tvättat klart allting klockan halv 9 på kvällen (rolig dag idag, men vad gör man inte för att få sina kläder rena) ligger hans saker fortfarande orörda i maskinen. Vem lägger in kläder i maskinen på morgonen och låter dem ligga där HELA dagen? På någon annans tvätt-tid dessutom! USCH. Sånt gör mig så irriterad. En liten petitess i mitt liv kan tyckas, MEN en ack så irriterande petitess.