JennyyYyYyyyYYyy

Jag skriver inte så ofta här, jag vet, och när jag väl skriver är det om något skittråkigt, jag vet. Men ärligt talat (en mening ska inte börja med "men", jag vet), jag har inget intressant att skriva egentligen. Skolan har börjat. Det är tråkigt. Jag läser teckenspråk. Det är kul. Liksom, det blir ju bara samma gamla visa dag ut och dag in.

Däremot så kan jag ju ändå poängtera att jag och Jeppisen har 11-månadersdag imorgon. Det är faktiskt ganska häftigt. Elva månader är ganska långt. Ändå känns det som att tiden bara sprungit fram. Konstigt. Tiden går så fort. Varför? Känns som att allting bara försvinner. Allt som händer, har helt plötsligt hänt. Dessutom har min känsla för tid också förändrats. Förr tänkte jag att 5 veckor, det är ju hur lång tid som heeeeeelst. Nu täcker jag att två månader går rätt fort. Jag ska tex. ta ut den förbenade tågrälsen jag har i truten, om 6 veckor. Visst hade jag velat ta ut den mycket tidigare och blev lite besviken på den långa väntetiden, men ändå känns det verkligen som att det är snart. 6 veckor går ju i ett huj.

Äh, jag är trött. Jag vill sova. Godnatt.
(Orkar inte läsa igenom inlägget, så jag ber om ursäkt för stavfel.)